Mitt uppe i all planering så har nu tankarna lyckats ta sig in, ofta. Jag har fått fyra graviditetsbesked tätt inpå varandra från vänner. Det har vart tufft! Jag blir självklart på ett sätt glad för deras skull, men ni som är i samma situation vet att det växer sig en enormt stor sorg där inne som bara blir större och större och att få höra om andras graviditeter ger sorgen ännu mer syre för att växa till sig.

Här om dagen plussade min barndomsvän, efter två IVF:er och ett FET. Henne är jag extra glad för, låter kanske fel men det är en helt annan lycka när man vet att någon kämpat så och äntligen lyckats. Men självklart gör det mig extra ledsen för att man blir påmind att vi är så "långt" ifrån IVF fortfarande, menar inte att hennes graviditet sårar mig utan mer påminner mig om vart vi står idag och att vi inte är framme vid IVF än gör mig ledsen.

Och mensen? Skulle kommit för flera dagar sedan, men den gör sig inte ens påmind. Inte ett enda symptom på att den skulle vara på väg. Den brukar vara sen men ändå göra sig påmind att det snart är dags. Jag gjorde ett gravtest i förrgår bara för att intala hjärnan att livmodern ekar tom och att det är fritt fram för mensen.

Allt bara för att man väntar på den, jag vill göra spolningen nu. Jag har så mycket tankar! Jag känner ju att cystan fortfarande är kvar, OM nu en remiss skulle skickas till IVF och vi skulle få komma dit och cystan är kvar, så vill dom väl att den ska bort innan man påbörjar behandling? Det är vad jag har hört men vet inte om det stämmer?