Jag vet knappt vad jag ska skriva. Men hjärtat skriker, behöver lättas. Otroligt mycket tankar, otroligt mycket känslor. Den senaste veckan har varit grymt tuff. Varför? Jag vet inte. Beror det kanske på att min fina vän fick sin son? Möljigt. Varje gång någon får barn blir längtan större och jobbigare. Min vän får inte känna sig skyldig, till mitt mående bara för att hon fått sin fina son. Det är ingens fel, bara min kropps fel... Kvinnokroppen, ett mysterium många gånger. Många gånger hatar man sig själv för att man inte fungerar som man ska!

Många ruvare där ute i Ivf-världen just nu, håller alla mina tummar för er! Jag är glad att det rullar på för de flesta. Hoppas såklart att alla lyckas! För min del känns det som ingenting händer, vilket visserligen är sant. Jag har inte ens min utredning klar, det har snart gått ett år och fyra månader sedan vi startade vår utredning, jag är så less på att det inte händer någonting. SÅ less! Jag har gett upp hoppet om att få hjälp via landstinget, jag orkar inte vänta i ett halvår till för att få göra en spolning av äggledarna!

En månad kvar till bröllop, tiden går fort men ändå så långsamt. En månad kvar tills vi kan fixa klart utredningen privat, på CA i Göteborg.

Det känns enormt ensamt just nu. Får höra att människor förstår, men jag vet ju, att dom inte gör det.. Men dom försöker. Jag vet.. Men det är ju ingen tröst, hur mycket jag än önska det.

Här om dagen kom allt ifatt mig, när min blivande jobbade. Ställde mig i duschen och där kom alla känslor, som behövde komma ut. Det var längesedan. Har försökt att hålla det borta men till slut brister man.

Snart, snart.. Förhoppningsvis, så får vi hjälp. Jag vill tro och hoppas det iallafall. Men just nu känns det tungt.

 

Jakteneftertotallycka

1 maj 2014 16:42

Jag tycker att det låter helt sjukt att landstinget är så extremt sega och ovilliga att hjälpa. Jag hoppas att den privata sidan är mer behjälpliga.

Förstår att du tänker mycket, och särskilt på natten. Det gör man. Och nu när ivf fortfarande ligger framför er så blir tankarna såklart abstrakta eftersom man inte vet vad man har att vänta sig. Men statistiskt sett så lyckas ju de allra flesta med ivf, så även om det aldrig finns några garantier så tror jag att man måste gå in i ivf-processen med just den inställningen (att de flesta lyckas till slut) för att orka med det. Att våga drömma om att det faktiskt ska gå bra är ju hela anledningen till att man utsätter sig själv för alla prövningar som inkluderas i processen.

Bröllop är en jättebra distraktion, och en guldkant i tillvaron. Ta vara på den tiden också så att den inte passerar obemärkt förbi.
Tänker på dig och hoppas att du snart får komma in i ivf-processen.
Kram!

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se

F Anonymous

1 maj 2014 17:01

Ja det tycker jag också! Värdelöst. Jag trodde att vårdgarantin gällde också men det gör det ju tydligen inte när det gäller utredningar, så vida det inte är neurologiskt :( sjukt!

Ja gud vad mycket tankar man har, det är tur att det inte bara är negativt. Ja precis, jag vill tro att vi lyckas och tror det.. Samtidigt vet man inte vad som väntar, så man pendlar ju nått enormt i tankebanan.

Tack för att du orkade ta dig tid att skriva, det är roligt att se att du kikar in här ibland! Är inne och kollar om du uppdaterar, i stort sett var eller varannan dag. Tänker på er ofta, jag hoppas att ni en dag får det ni förtjänar så väl!!
Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill ofta skriva, men jag har ingenting att skriva om. Livet är mycket och har länge varit mycket, för mycket. När en familjemedlem drabbades av cancer slog det mig till marken, så hårt! Dagar gick utan att jag sa ett ord, jag gick mellan sovrum,...

Hej! Att få vara kreativ är för mig ren terapi och de senaste har jag sökt nytt att få skapa med händerna. Jag vill göra nått för oss, oss barnlösa! Jag kommer börja skapa smycken och pengarna vill jag skänka till välgörenhet/forskning. Jag ha...

Massa stora varma styrkekramar till alla er som fortfarande kämpar! ...

Nu är jag här igen med mina eviga frågor. Som jag skrivit innan så har vi fått ett allvarligt cancerbesked nära i min familj, jag jobbar med sjuka människor och även cancersjuka. Jag känner att jag inte klarar av jobbet just i nuläget när allt är som...

Jag efterlyser bloggar om barnlöshet/ivf som inte är gravida. Jag vet att jag inte är ensam, men de flesta jag läser har lyckats. Jag läser Libras IVF karusell och jakten efter total lycka. Men eftersom jag medvetet hållt mig borta från denna vär...