Lite nyfikenhet! Ni som gjort/gör IVF osv på Sahlgrenska, hur länge fick ni vänta från de att remiss skickades tills ni fick kallelse till IVF?

Märks det att jag börjar bli otålig? ?

Jag är väldigt splittrad just nu, det är många tankar som rör sig och jag skulle behöva lite tips från er som går igenom eller har gått igenom samma sak.

Det är så att jag har gått en utbildning som jag drömt om så länge och är mitt uppe i att starta upp ett företag som jag kommer vara ensam i, jag har länge känt och tänkt att jag måste leva ut mina drömmar och att jag inte ska struta i dom bara för att vi förmodligen kommer gå igenom IVF och inte vet alls när bebis kommer. Jag kan ju inte bara sluta leva för att vi går igenom det.

Jag har vart så säker på att jag ska starta företaget och ta det som de kommer, men nu har jag börjat tveka. Är det dumt att starta upp det OM jag blir gravid mitt i allt? Hur hanterar jag det då? Jag vill inte pausa företaget och inte heller kursa det. Är det någon som vet hur man löser det med ett nystartat företag som dessutom inte går i vinst de första året/åren + bebis på det?

Detta är något jag så gärna vill och ska jag starta så måste jag göra det inom de närmsta månaderna då jag har fått ett erbjudande på lokal. Kom gärna med era tankar, idéer, tips och erfarenheter. Är väldigt tacksam om ni vill dela med er!

Det låter kanske konstigt, men jag längtar tills jag fått gjort spolningen. Jag vet inte vad jag hoppas på, för mig känns de som att de är helt omöjligt med spontan graviditet då jag aldrig blivit gravid varken under de år jag levde med mitt ex eller nu med min kära fästman. Och då handlar de om sammanlagt nästan åtta år.

Ni som läste min förra blogg läste nog om att jag hade haft misstänkt MF, läkaren sa att de fanns tecken på det men att det inte gick att säga på rak arm?! Såhär i efterhand är jag säker på att det inte var det, just pga att jag fått sådana blödningar gång på gång nu och förmodligen är det cystan som ställer till det.

Jag har alltid haft regelbunden mens men nu kommer den precis när den känner för det, fast alltid försenad. Oregelbundet! Skulle inte förvåna mig om den kommer jätte sent nu när jag väntar på den, för att få göra spolningen. Men vi får se, jag är otålig!

När fästmannen kom hem från jobbet hade han redan fått samtalet från Dr S, han skulle ringa mellan 15-16 men det blev tidigare. Hur som helst så hade han skickat iväg en remiss till gynmottagningen, så fort mensen kommer så blir det spolning. Eller han sa äggledarundersökning till fästmannen och jag frågade om han menade spolning, de visste han inte. Så jag antar det, eller har jag fel? Någon som vet?!

Måste erkänna att jag känner mig nervös! Inför samtalet från Dr.S, vad kommer han att säga? Vad blir nästa moment? Jag vill bli klar med utredningen, det ska inte behöva ta ett år, eller har jag fel? Den väntan har vart brutalt påfrestande och många stunder har allt känts så omöjligt och långt ifrån. Det har gått månader utan några läkarbesök ibland.

Dr.S har vi bara haft vid ett tillfälle, men han är ändå den jag känner mest tillit för och han har vart den enda som verkligen visat att han vill att utredningen ska gå så fort den kan då väntan inte ska bli så lång och jobbig. Men eftersom han finns i ett annat län så är det inte honom man kommer till i första taget, hade vi fått välja själva så hade vi gärna kört de extra milen bara för att få komma till honom.

Jag är nog mest nervös pga att jag anar att det bara är max två steg kvar innan remiss till IVF, kan ha fel också. Men som jag skrivit innan så tror jag att det blir operation oavsett eftersom det ändå är ett steg i utredningen och för att jag har cystan, då hoppas jag verkligen att dom väljer att göra en spolning samtidigt. Jag har även en känsla som säger att mina äggledare inte har någon som helst passage. Undrar om min magkänsla stämmer? Jag avskyr väntan!

Jag läser ett par IVF-bloggar, några få ogravida och några gravida. Men jag vill läsa om fler ogravida, vet att jag inte är ensam men ibland känns det nästan som man är den enda som inte lyckats och de är då de kan kännas skönt att läsa om andras resor, hoppas ni förstår mig rätt!

kursiv textEftersom det för tillfället inte händer så mycket i utredningen så blir det inte heller så mycket att uppdatera om. Det är med blandade känslor jag väntar på samtalet vi får nästa vecka, från Dr.S Jag vet inte alls vad nästa steg blir men om jag tänker rätt och om cystan på vänster äggstock är kvar så bör de väl bli en operation iallafall?! När sambon pratade med sjukhuset sånna hon ju "pga att operationen inte blev av, så sätter det stopp för nästa steg". Sätter cystan stopp för en spolning av äggledarna? Det är så mycket som man inte får svar på och dom är så otydliga med det mesta.

Mina tankar pendlar mycket just nu, ena sekunden känner jag mycket hopp, att det kommer gå vägen bara vi får börja med IVF. Andra stunden är det tankar om att det kanske inte vill ta sig, eller att man överhuvudtaget bara inte kommer lyckas. Ena stunden tänker jag "varför skulle inte vi lyckas med ivf när så himla många gör det", sen är det tvärtom "tänk om jag är en av dom som inte lyckas med ivf" .. Denna ovissheten är hemsk! Om allt bara kunde gå vägen nu.

Alla dessa olika gynekologer, sjuksköterskor och läkare. Jag kan inte låta bli att tycka det är så fel, det är så otroligt jobbigt att komma till olika varje gång och behöva svara på samma frågor femtiotusen gånger. Det är SÅ viktigt att känna förtroende för den man möter, läkare, ssk, gyn eller vem det än är man ska till. Jag har verkligen inte något förtroende, har haft olika läkare varje gång. 

För mig är de så viktigt när de kommer till något såhär känsligt där man känner stor sorg, att man får ha samma läkare osv där man känner sig trygg och slipper förklara varenda gång, samma sak om och om igen. Hur har det vart för er, hur lång tid tog eran utredning och hade ni samma läkare eller bollades ni runt? ♡