Efter gårdagens inlägg droppa jag ner i sängen bums. Väl till sängs börja tankarna flöda, denna kväll handlade allting om IVF och vad som kanske väntar oss. Jag har alltid, varje kväll, sömnsvårigheter pga att jag av någon jobbig anledning alltid börjat tänka nått enormt så fort alla lampor släcks och jag lägger huvudet på kudden. Ibland kan jag ligga och tjata hål på min kära blivande man, när jag hör att hans andetag blir allt tyngre och jag inser att han sover så känns allting så konstigt nog väldigt ensamt, utan anledning. Det är så tyst och mörkt och det känns som vi är som enda på jorden. Då är det jag och tankarna. Vad beror dessa tankar på? Det kan vara vad som helst, jag försöker somna men det går inte, får inte tyst på alla tankar. Stress?

Idag har jag funderat mycket på allt detta med vår utredning, IVF och allt därtill. Mer än jag gjort på väldigt länge, jag har läst nya IVF bloggar och helt plötsligt är jag inne i det igen och vill inte släppa det, kanske för att det snart kommer vara igång igen? Kanske för att vi snart, förhoppningsvis, får en remiss till Sahlgrenska för IVF.

Vi älskar att resa, i sommar blir det vår bröllopsresa. Min älskade började prata om vad vi skulle göra nästa sommar, hyra stuga på kusten, undra han. Han menade på, att vi KAN ju kanske ha en liten på gång då. Jag vågar inte hoppas eller tro för mycket, självklart vore det så fantastiskt underbart om det vore så. Det är skönt att höra att han vågar tro att det blir så, men hur tar han det om det inte går vägen, min älskling. Jag vill inget hellre än att ge honom ett barn, vårat barn. Gud vad jag längtar efter vårat barn, våran lilla bebis, jag kommer älska h*n så högt på jorden.